Bakishjärnor & Kristianstadsgatan dreamin’
Kärt återseende, kära asfalt
Ännu en kväll där vänner talar om att mätta deras tomma fyllemagar med falafelrullar istället för att på en ärlig manöver berätta för en att de inte längre roas av ens sällskap
Jag väljer hursom att stanna kvar
Ängelholmsgatan har i sedvanlig ordning övergått till ett religiöst manifest i praktisk form
Där varje bar agerar fristad för de vilsna själar som fortfarande vandrar möllankvällen ut
Det glädjer mig
Att vissa fortfarande finner nåd i den korta romansen som den psykologiska rouletten ölflirten innebär
För mig är det sedan länge klart
Tom Waits & Thåström sa det bättre än vad jag någonsin kan försöka formulera
Kärlek var aldrig för mig
Agerar hellre sidoroll i denhär pjäsen
"Livet & dess charader" hade den fått heta
Sitter på nog mycket kunskap i dess upplägg vid detta lag
Hursomhaver är det fortfarande något jag uppskattar
Vad än min bakishjärna kommer intala mig imorgon
Det är vid homo sapiens sapiens råa natur jag uppskattar den som mest
Om ens alls