Efter månader av tomhet och väntan
skriar måsarna på ett nytt sätt.
Nässlor spirar i de kala häckarna
och jag går med lätta skor
på dammiga trottoarer.

Varje årstid finner sitt uttryck,
till synes utan ansträngning.

Själv vandrar jag i obanad terräng,
långsamt, trevande
och med en skriande brist på lokalsinne.

Söker mitt uttryck i en ny tid.