Sparka,

spraka.

Hon står iskallt trulande,

som en nutida Jeanne d'Arc,

ivrigt förväntansfull

på att den lilla gossen,

döpt till Solstickan,

skall värma hennes aura.

Gistna,

gnistra.

Mot plånet dras stickan,

flammor av illvilja piskas fram:

Hon står där och lyser upp

det bruna mörker som råder:

Hon Skiner sönder makten

och dör leende levande.