Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

när tanken finner

vem vet varför jag ens finns
när världen bara bär på ett slut
och låter evigheten ta sitt eget liv

låt mig sudda bort gårdagen
så att jag kan tillåtas
kliva in i en ny dag
och se solen med nya ögon

är så rädd att jag förmultnar
medan jorden skapar nya blommor
som väcker möjligheten att leva
känna och finna

låter mörkret vända blad
och få berusningen att visa mig vägen
där inga sandkorn längre saknar betydelse




Prosa av Max Poisé
Läst 229 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2019-04-06 21:37



Bookmark and Share


  Engel
Jag vet varför du finns. När du vänt blad så vet du också.
2019-05-04

  Cikoria Blå VIP
Bra formuleringar som är mer än bara vackra formuleringar, det finns en mening däri. Jag fick förstås läsa om ett par gånger för att förstå.
2019-04-07

  Maj-Lis VIP
Alltid tanvärda ord du skriver
2019-04-07

  Sturesdotter
Även om jag förmultnar med start idag, tar jag med mig vackra rader.

Väl skrivet.
Som alltid.
2019-04-06

  Rise Little One
Strålande skrivet som alltid vännen!
2019-04-06
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé