hon hade väntat på dig hela livet men när du kom var hon död du kunde bara lägga henne på en bädd av granris och strö lite himmel över en stjärna råkade följa med varpå du grävde ner henne i jorden satte dit en sten med hennes namn och planterade röda blommor i såret sedan satt du där en lång stund och sa ingenting. där var ni äntligen tillsammans i oändligheten

och livet är outhärdligt och vackert på samma gång. likt en frostig februarinatt.