jag vet,
min moraliska konstitution
har skavanker

den största är passiviteten

jag vill egentligen bara vända mig om
och sova vidare

det är en insikt
jag blev varse tidigt i livet -
kanske redan under min tid i vaggan


men min medfött letargiska natur har vållat mig en stundtals besvärande inre konflikt mellan inklinationen för prokrastinering av en nödvändig uppgörelse mellan moraliskt tveksamma icke-ageranden och insikten om konsekvenserna av de samma


jag vet fader,
sent ska syndaren vakna

men fader, du vet också,
den som sover syndar ju inte!

så jag lyder dig:

om du makar på dig lite
kan jag steppa upp ett steg
och också lägga mig raklång
på andra våningen

minns -

även i stunder
av sömnlöst stirrande upp i taket:
"the sky is the limit"