Jag satte mig på sängkanten, vande mig långsamt vid yrseln och upptäckte att mina mjukisbyxor, min tröja och min jacka hängde på stolen jämte sängen. Mobilen låg där också, med laddaren inkopplad dessutom. Vilken service. Förmodligen hade Anna fått en extra nyckel till mitt rum i receptionen när jag svimmade. Hon var verkligen omtänksam.

Petter väntade diskret tills jag var påklädd och bjöd mig sedan sin arm. Han hade fortfarande sitt vinglas i handen, och ett cigarettpaket i bröstfickan på den rutiga skjortan. Jag reste mig sakta, tog stöd mot väggen och stretchade mina stela ben. 

Vi stegade genom korridoren mot bakgården i sakta mak. Petter förklarade att han aldrig varit där förut. En av branddörrarna hade slutit sig, så Petter fick trycka på öppningsknappen medan jag tog stöd mot väggen.

Vi rökte samma märke, Camel Blue. Vi skrattade lite åt det medan vi båda drog fram våra tändare ur jackfickorna. Petter öppnade dörren till bakgården. 

Liken låg kvar. Precis som igår. Varsin kniv i bröstet. Fink med brustna ögon, Pardal med gapande mun. Det var ingen dröm, ingen illusion.

- Min bror! ropade Petter och böjde sig över Finks kropp.