Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Regnbågsbranden

Tre veckor har gått sen sist vi sov ihop

Då bad jag dig att gå din väg. Det regnade kallt och vintermörkret vägrade envist att ta farväl...

Nu ligger jag på en gul madrass, med en tunn filt intill mig. I bakgrunden surrar en fläkt

Kråkorna har dansat sig trötta, ingen väntar längre bakom dörren för att älska sönder mitt prickiga landskap

Men låt mig ta sats! Livets bro leder bortom lågornas ändhållplats. Mina sår blir aldrig ditt kalhygge

Vet att jag är svår att hänga med, men låt mig förklara:

Jag växte upp i landet ingenstans. Där bet jag av mig tänderna, sex år gammal. Den lilla rullstolen jag sov i kändes som en andra hud

Än minns jag gatuhundarna och skorstenarna. Hungern och tanten som var femte minut glömde bort mitt namn, för att sedan berätta om sin pappa, sjömannen

Med hål i fickorna ville jag bli ett med gryningen...

Tre veckor har gått sen sist vi sov ihop

Först idag vågar jag vandra rakt in i ljuset, utan att titta ned

Drömmer mig bort och tänker på dig naken. Solen nyper mig i armen och måsarna ovanför tar mig i nacken

De vill att jag lyfter upp blicken och håller mig vaken

Och där går du i mina kalsonger, med snus i munnen och träningsvärk i höfterna

Nej, jag är inte poeten som kommer med rosorna för att pryda din levande begravning

Jag är tillbaka med regnbågsbranden!




Fri vers (Fri form) av Rafael X
Läst 179 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-04-12 12:16



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Rafael X
Rafael X