RegnbågsbrandenTre veckor har gått sen sist vi sov ihop Då bad jag dig att gå din väg. Det regnade kallt och vintermörkret vägrade envist att ta farväl... Nu ligger jag på en gul madrass, med en tunn filt intill mig. I bakgrunden surrar en fläkt Kråkorna har dansat sig trötta, ingen väntar längre bakom dörren för att älska sönder mitt prickiga landskap Men låt mig ta sats! Livets bro leder bortom lågornas ändhållplats. Mina sår blir aldrig ditt kalhygge Vet att jag är svår att hänga med, men låt mig förklara: Jag växte upp i landet ingenstans. Där bet jag av mig tänderna, sex år gammal. Den lilla rullstolen jag sov i kändes som en andra hud Än minns jag gatuhundarna och skorstenarna. Hungern och tanten som var femte minut glömde bort mitt namn, för att sedan berätta om sin pappa, sjömannen Med hål i fickorna ville jag bli ett med gryningen... Tre veckor har gått sen sist vi sov ihop Först idag vågar jag vandra rakt in i ljuset, utan att titta ned Drömmer mig bort och tänker på dig naken. Solen nyper mig i armen och måsarna ovanför tar mig i nacken De vill att jag lyfter upp blicken och håller mig vaken Och där går du i mina kalsonger, med snus i munnen och träningsvärk i höfterna Nej, jag är inte poeten som kommer med rosorna för att pryda din levande begravning Jag är tillbaka med regnbågsbranden! |
Nästa text
Föregående Rafael X |