Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

till dig

Det var först när jag gav dig tillåtelse som du började skyffla
undan allt vi har känt och allt vi var
i ett enda spadtag
Thomas, jag tror att du sa att du hette Thomas, du kallade mig Tjock
Jag var vacker, du var ett undantag
Vägg i vägg
det var då vi andandes
Ibland kunde du le lite snett, men din smärta satt kvar
Och så; solen gick i moln, passerade och allt landade i en serie på STV-play
(Dilan och Moa)
Du tecknade snäckor i min handflata, jag lät dig, som alltid, att hållas
En gång lämnade du mig med en fråga
jag inte kunde besvara;
den där om apelsiner och Kappellskär
Men jag vet att jag alltid är på Fionas sida. Alltid.
Du var aldrig våldsam, du fick det aldrig att krypa i skinnet,
men ändå vägrade du att ta konsekvenserna
Jag hatade dig då, jag kommer inte att hata dig nu
Och så ringer du, säger något om att dill inte är en krydda
och jag ler, ler så brett att axlarna går ur led

.




Fri vers av leopardia
Läst 209 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2019-04-13 01:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

leopardia
leopardia