Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tankar på rättspsyk 18

Det här livet är det underligaste liv jag någonsin har levt. Jag skulle aldrig ha tänt eld på vinden på Malmgatan och stugan ute i Hidingsta. Jag skulle naturligtvis ha tänt på en tjej. Jag skulle ha raggat upp ett redigt kvinnfolk. Men jag var inte vid mina sinnens fulla bruk. Sömnbristen gjorde mig gränspsykotisk och manisk. Och jag tror att det där jävla huset var hemsökt. Hur som helst så satt det en oro i väggarna, jag fick aldrig andas ut och slappna utav. Var uppe i varv när jag somnade och vaknade och var uppe i varv. Inte bra. Jag kommer inte ihåg vad som gick igenom mitt huvud de där dagarna första halvan av juli 2017. Jag fick en slags panik av att befinna mig isolerad ute i bushen. Inga bussar kvällar och helger. Varför kollade jag inte upp det med kommunikationerna direkt när jag fick erbjudande om stugan, i början av juni 2016? För jag var väldigt mån om att komma bort från det tidigare boendet, en plåtbarack i utkanten av stan, med ett jävla liv på nätterna utav bilburen ungdom som körde racing, och en rullande bilstereo som bultade sig rakt in i min desperata kropp och psyke. Jag lyssnar på The Doors, Morrison hotel. Ny remaster, skönt, vilket rockband! Nu, äntligen, så har kuratorn börjat söka efter bostad åt mig. Men det kan ta lång tid. Jag överlever. Tror jag. Mom and dad in the back of a rocknroll car. Det var min mors begravning, onsdag den 12 juli 2017. Jag var inte i form för att gå på den, hade heller inte något vettigt att ta på mig passande på en begravning.
Jag skulle in till stan och handla, och så bara for det genom skallen på mig, jag köper 2 dunkar med bensin. Jag var i ett desperat tillstånd av panik, gränspsykos och mani så det sjöng om det. Jag hade fått iden till att tända eld på stugan tidigare på våren, jag mådde väldigt dåligt helt enkelt. Jag låg med min mobil på soffan och gjorde animerade bilder och skrev texter. Sen sa det bara pang inom mig och så packade jag två väskor med mina viktigaste saker, och ställde dom utanför stugan. Sen tömde jag en 4-liters dunk med bensin över en madrass som jag ställde i 3-soffan, och en tunnare madrass på 2-soffan. Efter det så tömde jag en dunk på ryamattan i köket. När jag var klar med det så hade bensinen i rummet hunnit förånga sig. Jag tog en bit hushållspapper, tände eld på den och kastade den på madrassen i 3-soffan. Det blev en fruktansvärt exploderande effekt, jag stod några sekunder som en staty och undrade vad det var som hände. Explosionen blåste ut fönstrena i rummet, och jag sprang ut ur huset i panik. Där utanför stod en grannkille, som visst hade sagt, vad håller du på med? Och så ringde han 112. Jag gick bort en 50 meter från stugan. Eldslågorna slog ut genom fönstrena. Det var långa 20-25 minuter innan brandkår, polis och ambulans kom. Röken la sig som en dimma över den lilla byn, och jag stod och kände mig som en häktad person redan, och först den hemska arresten. Det är 21 månader sen i morgon. Det var ett panikhandlande. och en fulländad galenskap.
Stugan stod inte att rädda. Elden var inget hot mot omkringliggande hus. Och jag satt plötsligt i en polisbil på väg in till polishuset. Overkligt. Absurt. Jag skulle inte ha tackat ja till att hyra den där stugan, och jag skulle inte ha tackat ja till den jävla lilla lägenheten i Marieberg i juni 2015. Jag orkade inte, och orkar inte med mer skit i mitt liv. Förbannade Örebro kommunhelvete! Åklagaren, på den avslutande andra domstolsförhandlingen, hävdade att mitt brottsliga handlande var en hämnd. Jag vet inte vad han grundade den slutsatsen på. Jag minns inte hur jag tänkte och kände. Det kanske var en hämnd mot kommunen, branden. Hur som helst så känns brottet överspelat vid det här laget. Inte hos förvaltningsrätten. Jag slipper nog inte fri härifrån på nästa förhandling i augusti. Jag tänker inte närvara på nästa förhandling.
Det kändes som att jag var luft på den förra gången. Det spelar ingen roll vad jag säger där. Jo, om jag får sjunga för dom några Doorslåtar, eller läsa upp någon av mina mest obskyra, surrealistiska och anarkistiska texter. Och dansa på bordet. 
Jag vägrar fullständigt att göra mig till för att det ska passa andra. Jag ställer inte upp på att ha förställning som min främsta livsstil. Jag vet hur lätt det är att åka dit.
Det onda är inte långt ifrån någon av oss. Allt som distraherar, splittrar och söver oss. Mig spelar det ingen roll om jag ska fortsätta leva eller om jag får en dödande hjärtinfarkt imorrn lunch. En del av mig vill fortsätta att leva, för att det är intressant att se vad det blir av mig och mitt liv framöver, och bevittna vad det blir av andras liv. En annan del av mig har inget emot döden, den känns riktigt spännande, och jag vill tro att vår existens där på den andra sidan blir fylld utav kärlek, glädje och frid. Men dö kommer man ju göra vare sig man vill eller inte, så småningom. Varför inte fortsätta att leva och se vad livet har att erbjuda? Ge folk allt jag har erbjuda. Inte många, nästan ingen, hör av sig till mig. Imorrn så ska jag fika med min stödperson Sabri. Han är shysst. Det händer att det glöder i mitt bröst utav dödslängtan. Bara komma bort från den här världen. Komma hem. Mitt liv känns som en semester.
Jag bor inte på Jorden, jag skulle bara hälsa på några gamla vänner och bekanta, men det var något eller flera saker som gick fel. Så nu sitter jag på ett sjukhus. Klostret Eken. Abotten har jag aldrig träffat. Det sägs att han driver ett casino och sexklubb i kulverterna. Sexual healing, what a feeling. Jag tycker om att vara ensam. Jag känner mig inte ensam. Jag är inte ensam. Gud, och kanske några andar är i rummet. Det känns som en varm lyssnande närvaro. Kanske några änglar här också.
Jag har sovit bra, det är lördag klockan 11.36. När jag vaknade innan elva så var jag så där extremt trött. Mitt psykosomatiska trötthetssyndrom gör sig påmint. Men det brukar lindras framåt eftermiddagen.             




Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 194 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2019-04-13 12:00



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP