Kväll i fönster.
Tyst på gata.
Ensam igen.

Inte en människa.
Inte ett trappsteg,
inte ett flygplan.

inga rörelser.

Bara himlen katten och jag,
och en fluga som surrar.

Och så hör jag mina andetag.
Mitt hjärta slå,

kranen som droppar
Och så tystnaden.

Den är så full av ljud,
ljud inne i mitt huvud.
Ljud innanför min kropp.

Och jag tänker
att jag är en austronaut
som just landat och klivit ut.

Vet ingenting.
Minns ingenting.
förstår ingenting.

Lyfter upp katten
och smeker den mjukt
och tänker: Vem är jag ?

var kommer jag ifrån ?
och var är jag på väg ?