När forskningen vänder sitt ansikte

från den yttre rymden 

till den inre

och framåtskridandet 

får större betydelse

för människan som individ 

än för människan som art 

och evolutionsläran 

inte bara omfattar. 

människan som art 

utan också människan som individ 

då är av-guden döende.   

När vår världsbild blir synkron 

och människan blir till Människa 

och finner sig själv 

sitt eget Jag 

i ett med Gud

då är av-guden död 

och världen väcks upp 

från en mardröm

till en verklighet 

byggd på insikt, 

som ger en ny himmel 

och en ny jord.