Orden är för det mest så utsprida, inget negativt här men ett stort överflöde - de rycker i en och vill bilda meningar  med berättande form, allt på en gång , så de trängs och knuffar bort varandra där , inte helt banalt men de försöker även skapa nya riktningar, följa fler vägar än vad som finns där.  Flockande ur ens inre som vill nå ljuset. Vårens känslor är på fram marsch här,  här brister de utur solens energi ja vad den laddar upp oss.

utan liv och rörelse händer det inte så mycket

Även orden rör nog om efter hand,  kanske spelar det inte så stor roll om det blir grovt å styggt några stavelser som blir fel. Det är nog det grovhuggna som ger lite yta även om det finputsade allt ser bättre ut.

Impulserna är nervkittlande  givetvis är det en impuls som får en att kvittra ut. Impulsen är snabbverkande där den sveper fram på ett ögonblick med frigörelse, där har vi inget att säga till om.

Sol å måne vilka vänner de är som snurra runt - strunt i samma vilken som gör vad, det är ändå en sprickande känslig känsla som snart sprick fram med knopp å tjusiga tusiga gula vid hus knutten, och små händer som plockar dem nätt upp och kommer springande in med dessa sköra.

:)