Livet är relativt dött ibland.
Jag vill inte leva men jag vill heller inte dö
Jag vill inte leva
men jag vill heller inte dö.
Egentligen tror jag de flesta känner så.
Ibland.
För vad är livet?
Vad är det för jävla skit.
Att något aldrig blir som man önskar och vill.
Vad har Gud skapat viljan till då?
Varför?
Och finns det ens någon skapare?
Helt meningslöst.
Värdelöst.
Man föds. (Jo, även om man inte minns det så måste det skett.)
Man lever. (Allt är relativt.)
Man dör. (Förmodligen, det vet man inte förrän det skett och då är allt "roliga" över, eller?)
Så det där relativa
i mitten
som kallas livet
vad fan är det egentligen?
Det finns inga instruktionsböcker
inga manualer
inte heller kan man fråga någon
för de är ju döda
hela bunten.
De som levt alltså.
Jag är snart 46
och enligt statistiken
befinner jag mig mitt i
någon slags median
där flest män
väljer
att avsluta sina liv.
Men.
Jag vet inte.
Tänker på
alla vårar
jag i så fall
skulle gå miste om.
Det vore ju
synd
att inte få
uppleva dem
med mina barn
tänker jag
och lägger
rakbladet
på bordet.
Forts följer...