du ber mig förklara och jag, förlägen, stakar mig
"bli inte förlägen" säger du
"det är en hel motorväg i 7 filer", fäktar jag

"jag vet" börjar du
"men jag skulle uppskatta om du delade med dig" både börjar och avslutar du

som att jag inte slappnar av, som att jag är vaksam, som att jag behöver uppdatera mitt ios, som att jag känt dig i en vecka och 15 år, som att min edge tynar bort, som att var är min talförmåga, som att det både är farligt och harmlöst, som att jag instinktivt förstår dig men som att jag kanske ändå aldrig förstått, som att jag är en depottablett man försökt bryta upp, som att jag ser en TV-repris klockan 14 på en söndag, som ett bränt barn skyendes elden, som the great wall, som att du pratar mer med blicken än vad som kommer ur din mun, som att jag kanske projicerar, som att wikipedia ligger nere, som ett sår i gommen jag inte kan låta bli att fucka med, som en MYRIAD av motsatsförhållanden, som att jag varken borde ägna tid åt, skriva eller skicka det här, som att det antagligen bara är mina signalsubstanser som leker, men som att ingenting ju oavsett vad ändå utspelar sig på riktigt och därav inte spelar någon roll och som att jag har en sammantagen & kristallklar bild av hur allt ovan både hänger ihop & inte som jag ironiskt nog inte kan sätta fingret på

som att jag är överdådig igen, som valium, som ”wtf”, som att min hjärna i vanlig ordning skapar parallella ihopdiktade universum 800 mil bakom vad tidens naturliga gång hunnit med och som att jag av bara farten tappar kontakt med de sammanhang jag befäst som mina men ändå inte är en del av, som att jag är en biroll i okända människors filmer, som att jag både älskar det och hatar det och att det någonstans är samma känsla ändå

som att ingenting av det jag skrivit är skrivet av mig, utan av mig så som jag vill att du läser mig, som att jag vill måla upp hela min palett och utläsa vart du låter blicken fastna så att jag kan styra dig dit igen och igen, som att jag kan påverka dig, som att jag inte orkar med det här igen, som att jag inte kan tillgodose, som att inte orka och att inte räcka till är exakt samma sak fast i olika narrativ som enbart skiljer sig i närvaro eller avsaknad av självkänslan och som att jag är full av båda och som vad var det jag sa