hon var en känslig och vän människa

ville alla människor väl

genom åren blev det mer och mer tydligt

hon hade blivit mer och mer känslig

krig, svält och elände fick henne att gråta

hon förstod inte människors handlingar

så grymma och utan känslor

så utstuderade och kallblodiga

människor hon kände som grälade

om just ingenting alls

småsaker helt utan betydelse

det var helt horribelt ibland

men var hon då en god människa själv

kanske inte alltid 

hennes tankar var inte alltid snälla

i synnerhet inte för alla bovar o skurkar

som styrde och ställde

så hur är då den goda människan

felfri och utan brister?