Barnstolen Hokus Pokus

med supersäker sits hundra meter upp

och ratten i botten

för hemskt roliga matstunder

bara att sträcka sig hur långt somhelst efter flaskan

så står världen alltjämt stabil

av äkta plast

och god galon

förekommer även gamla släktingar

i renaste trä

där det händer att man kunde

räkna med kulram

eller rentav hjul ombord

för rastlösa små stortår

att aldrig nå

på fällbara mitten

innan jorden nittio grader vreds

som av trollslag

men nu sitter vi

alltjämt häruti

med varsitt ben

hängande

högt över

disken

som tappats på

vätska på

heltäckningsmattan

i maktlöst majestät

på kökets tron

så gott som omöjlig att själv krångla sig ur

för egna fötter

medan bartendern redan

har släckt månen

och gått hem

med någon annan liten solstråle

när vi

ännu otippade

till sist blir magiskt upplyfta

av samma ängel

med dammtrasan fäst

vid midjan

och förklädet fullt av rutiga stjärnor

som jämt vakat över oss