Hans känslor hade samma smak som en saltöken 

Sorgen var ensam kvar med sin brandröda färg

I det oändligt vita som glänste förföriskt

Speciellt för den som upplever fel sorts längtan

När man kommer så långt att man kan skönja landet utan vår där askgrått är allena.

Då kan man också läsa de språk som döljer sig bakom det som gravar försöker inbilla oss.

Det finns de som tror att döden bär guld i sin famn

Mannen som längtar till det vita

Han vet att symboler ljuger

Han vet att bakom hettan

Ligger kroppar helt utan liv i saltet som gör törsten till en livsstil

De som törstar efter Sanningen dör kanske lyckligare likväl är de lika dåraktiga som de som förnekar allt när den gröna evigheten fyller deras sinnen

Låt skövlarna förgås för de tror de är oumbärliga