Det dova entoniga ljudet
från en dammsugare
har alltid tilltalat mig.

När mor dammsög
när jag var liten
gick jag in i det.

Jag lät dammsugarens
monotona stämma
omfamna mitt sinne.

Ibland kunde jag rysa
av vällust så att jag
fick gåshud när mor städade.

Det var som en kosmisk röst
som talade till mig,
till något djupt inombords.

Det milda bruset
skapade en rersonans
i mina inre rum.

Än idag är denna röst
något positivt som jag
går in i och däri

finner jag mitt inre jag, stillheten.