Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Party on Wayne

Ljuset kallnar på väg till gårdshusets tak och ger himlen strängaspel med klibbiga och spetsiga trådar påminnande om ett spindelnät, när fenomenet väl träffar ögongloben. Det är som om rymden inte ville släppa ifrån sig färgspelet, då det som mest aktivast kretsar över grannens tak. Men kisar man, kan man med hjälp av vitockran i molnen upptäcka ett sotsvart hustak, vågskumsfärgade väggar som om de bärgats direkt från havet och ett stort uterum med frivol snickarglädje.
Och mitt i motljuset tornar en mansfigur fram. Lite till åren är denna hankatt men otvetydigt en varelse med stark självkänsla. Det ser man om inte annat på kroppens genuinitet, bred som en eke stubbe, där han gungar fram och tillbaka på tåspetsarna i takt med vindens snurrningar.
Han skulle ha passat som hand i handske med en stormpalett av Asker Dorn den store expressionisten, som faktiskt verkade i trakten. Kanske var denne man en av målarens inspirationskällor.
Jag har aldrig sett någon som så precist anstår målarens skämtlynne. Kinden liksom hakan har omisskännliga spår av långvarigt snusmissbruk, byxorna är slitna av sedvanlig kaslig användning, skjortan har sett bättre dagar och är väl draperad över ett kraftigt hårigt apbröst, som ger sig starkt till känna bortom öppningen av de benvita knapparnas bristningar.
I glipan mellan byxlinningen skymtar en långkalsong fram; glidande upp och ned på en framskjuten mages gentila kana, naturligtvis grå av smuts och användning som en jaktfalks vingar. Men det är inte tal om utan att han är en skeppskarl i vart tum.
Men det är ögonen som gör hela varelsen. Det är den typ av människa som kan kasa eller kanske dra in blicken djupt in i ansiktets ögonhålor och använda hela ögonfiltret till att skapa nattstämning så här på morgonen och komparera eller underblåsa mottagarens hela skräckfantasi om den ensamme mannen på heden. Därmed kan han skapa panik hos vem som helst genom att kisa på en främling med kall avvaktande misstänksamhet. Sådana människor känner också till att använda händernas förmåga att skapa ett gästspel av osedvanlig men klar internationell karaktär. Händerna säger att just nu är du inte välkommen. Vänta på din tur.
Men snart ljusnar ansiktet och en mörkgul tandrad vädras, då jag med huvudet böjt som en tjuvpojke bjuder på en cigarett. Den gesten kan aldrig missförstås. Och han tycks vara mycket nöjd att jag känner till den. När jag ofarliggjorts sitter hans väldiga dasslocksnäve som en smäck över mina axlar.
Svårigheten att delta på samma villkor med lokalbefolkningen består inte endast i att förstå deras dialekt. Det kräver både absolut gehör och införståddhet. Deras tonsvall är märkligt mäktigt och består av många röster från kvinnornas ljusa toner eller motsatsen i form av dramatikaliska finfernissa likt en rytande fyllbas, då det passar sig samt viktigast av allt: vådliga hopp mellan dåtid och nutid samt att man som åhörare måste låtsas hålla god min och inbilla denne sjöman att man kan alla turerna i alla spel runt berättaren. Annars är man oartig. Kontrollfrågor är sit venia verbo lingua non grata.
Men jomen mannen är inte sådan utan är snart i berättartagen. Han drar vänskapligt mig ban som benledes uppför en kulle, där vi kan se hela havsbukten utanför.
Med stor auktoritet förtäljer han mig hur man tar sig in ut mellan sandrevlarnas förrädiska grynnor även i isande vinterstorm. Han ger ständigt underförstådda referenser till traktens övertro som är minst lika viktig kunskap som själva arbetet. En av de stora berättelserna är om Arnt sjömunkens bedjande händer som bara de gamle kan se i efterspelet av mareldens kristallisering av vågskvalpet nedanför våra fötter.
Mannen är en båld berättare. Även jag kan snart föreställa mig hur det känns att stå på fördäck i en nordvästan på en liten fiskeskuta, som håller på att gå i kvav, även om jag knappt varit med om att ro en eka ens. Eller varför inte tänka mig vilken panik som fiskarna måste ha känt då ett jättelikt vågberg sköljer över dem och denna effekt uppnår han enbart genom att glida på några diftonger med tonande över och bastoner, som spelar verklighetens roll med en märklig indirekt (medveten eller omedveten?) gestaltningsförmåga. Framför mig tonar skeppen fram en efter en som om jag varit gast på dem alla. Mannens dialektala nybildning av ord skapar den här dramatiken, som om man såg en amerikansk action av yppersta märke.
Men snart, då allt börjar bli som mest gastkramande, går något på tok. Mannen går upp i dimspelet kring udden bit för bit och snart står jag ensam kvar häpen som ett söndagsbarn i kyrkottan. Lite skamsen travar jag hem till morgonrykten.
På morgonen efteråt ger morgonens efterbildning klart besked. Borta är huset med lövsågningsglädje. Framför mig i solens blåljus, då den rusar över en övergång till en annan, sedan mitt öga väl blivit lurad på hela konfekten, avslöjar sig ett modernt hus med glasveranda.
Slutligen när verkligheten blivit alltför svår bjuder jag närmaste granne på öl bara för att få en illa dold ursäkt att häva ur mig hela historien och veta att han hör på. Då han efter många om och men förstår vem jag pratar om ger han ifrån sig ett åkarskratt med falsk dissonans så det skorrar i min självkänsla.
– Du kan inte ha träffat Fagerhult. Han dog ju när far min var pojke. Vänta jag har en massa kort här. Är det han?
Och framför mig ser jag min berättare igen men i det här fallet som nygift välansad och nyklippt och med en kaptensuniform och en förhoppningsfullt leende kvinna vid armen.
– Det är märkligt vad som naturkrafterna kan spela en ett spratt säger jag för något måste man ju säga.
– Jag vill ju inte förmoda, att även flaskan haft något med det att göra, säger grannen och ser mig allvarligt djupt i ögonen. Man skulle ju kunna tro, att du talat med han.
Fotnot: Party on Wayne betyder att någonting som man inte tycker om eller blir överraskad av utspelar sig framför ens fötter och man skall gilla läget så att säga (Författarens anmärkning)




Prosa (Kortnovell) av Lennart Andersson
Läst 126 gånger
Publicerad 2019-05-01 20:32



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lennart Andersson