Stilla är mitt vatten
Som eldflugan i natten
Och osynligt hat river upp sår
som aldrig hunnit läka

Så eldflugan svävar i sin dimma
Krockar med fönster täckta av imma
Vintern är kall men jag har frusit i hela mitt liv
så jag är van vid minusgrader

Nej, jag är ingens egen
Lever utanför deras regel
Fastän jag aldrig lärde mig den från första början
Och det är för sent att läsa in

En gång ska eldflugan försvinna
Sluta sväva, sluta brinna
Och ogräs ska växa på graven
så att ingen någonsin ser

När den svävande elden släckts
och den nya dagen väckts
Kommer världen inte att märka det spöke
som stumt viskar i deras öron

Nu brinner jag ut