Det var egentligen meningen att jag skulle träffat en kompis i Ronneby på förmiddagen, men eftersom maken hade parkerat husvagnen så att jag inte kom ut med min bil följde jag med honom till jobbet i stället. Dottern hängde också på. Vad jag skulle göra för nytta där var oklart, men jag tog med mig en teaterkostym om ifall att. 

Det var ovant att se maken byta om till blåkläder, klättra på stegar och käfta med grabbarna. Jag var ju van att se honom i manchesterkavaj med lärarpärmen under armen. Men nu var det andra tider.

I omklädningsrummet upptäckte jag att jag glömt vissa klädesplagg i bilen. Jag fick be om ett passerkort av papper för att komma in igen, och skrev ner telefonnumret för säkerhets skull. Det var ett märkligt nummer, utan nolla i början. 

När jag kom tillbaka i teaterkostym för att uppföra mitt sångnummer kom Alice och Mona för att möta mig. De var verkligen trevliga. Mona tog hand om passerkortet och Alice grep makens bilnyckel. Vi mötte honom i korridoren, och han verkade smickrad över att bli omringad av flickor.

- Tänk om han blir kär i Alice? viskade dottern till mig.