Natten är ännu ung
men bördan
alltmer tung
Natten
stormar fram
griper tag i seglen
för mig bort
när och fjärran
bortom vägen
hem till den trygga famn
den hamn
min längtan länge sökt
En strand
i en liten stilla vik
ännu utan namn
Vinden viner
vild och underbart
otyglat fri
allt emedan skyarna
vagt fördolda i ljusets sken
svepa förbi
mig här där jag ännu står
utan dig
still
rådvill
vilsen
Försöker ta ut stegen
för att åter komma upp på vägen
men hur gärna jag än vill
mina stumma ben
vare sig
förmår eller räcker till
Längtar inte längre bort
men vägen tillbaka
på egen hand
känns allt mindre kort
i takt med att tröttheten
alltmer synes bejaka
och försaka
det ökande avståndet
till verkligheten
i mardrömmens land
Söker övervinna
och rida ut
den nattliga stormen
för att finna ett slut
på vägen
hem
till ett hem
på en strand
nära land
där du och jag
hand i hand
vandra genom livet
tillsammans kan
som
kvinna och man
fria att själva bestämma formen
utan hänsyn till den konventionella normen
för de alternativ
vi själva vill och skapar för vårt framtida liv
Visst kan det tyckas
vara en tankens utopi
men att släppa tanken fri
genom att låta orden berätta
är första steget till att lyckas
och det med rätta
att nattens ensamt stormtyngda bördor lätta
Känner vindarna avta inför den annalkande gryningen
Lugnet återvänder stillsamt rofyllt med efterdyningen
Men gryningen dröjer ännu en stund
och jag
jag ska sova en blund
försöka drömma vackra drömmar
glömma
och vila ut
lite grann
tills jag vaknar lite mer välgrundad
på min lilla strand
i en stilla vik
en hamn
som ännu väntar på att få
ett eget namn
____________________________I nuet 2019 känns det som jag funnit dig ...