strö, strö
salt
i små sår som oläkt
hyllar gårdagens akt

blommar upp i ljus
skruvas till i rus
och väcker upp allt förakt

strö, strö
krut
i små kaskader av skott
penetrerar i hjässans skal

såras genom kött
färgar himlen rött
och skapar helvetiska kval

genom onykterhetens obalans
försluter sig minnets fobi
ur tron att hoppet faktiskt fanns
i grusade förhoppningars eufori

strö, strö
liv
i dödens ensliga korridor
där ångest samlas på rad

förflyttar rädslan vertikalt
från tomheten så banalt
och höjer febern ännu en grad