Morgonen kom när alla
var långväga från
Minnen satt som fjärilar
på själens väggar
obegripliga som tiden

Det var en sådan morgon
när någon var behövlig
"Var mig nära", kunde
en människa viska

Och någon kom
bortom vetskaps gränser
och andades lätt
på en människas ansiktshud

medan dagens fartyg gungade
på det väldiga havets vågor