Den stora tomheten och sorgen äter upp mig inifrån, som ett bottenlöst mörker utan gränser.
Jag vill inte behöva kämpa mer, jag vill inte behöva vakna upp en dag till i samma ofärändrade helvete.
Ödet vill mig inget väl, ödet vill förgöra mig och sluka mig i evig smärta och längtan. Det är som att slitas i stycken, som att förgöras bit för bit.

Den stora tomheten, den stora tomheten slukar mig hel och förgör min person och min själ. Den stora tomheten spottar ut resterna och spillorona av den jag en gång var. En liten ynklig pöl av identitetslöst skal .