Missunnsam du guldschakal.
När tiden går baklänges.
Barfota du rusar över sjö av tusenbröder.
Samla ihop mig då nätter dina sinnen splittra.
Utan dig nakna minnen i min REM-sömn kristallklar.
Stjärnor och åter stjärnor.
Glittriga platåskor på röda mattan, mannekänger i korsetter.
Upprörande, nästintill nonchalans.
Din karisma speglar sig i tystnaden hos fladdermössens
vingar som pärlemortårar i spindelnätet.
Romantisk var det äventyr då våra själar fann.
Som att älska det unika i dig.
Det som ugglor i vaggan av bärnsten ruva.
Förlåt de skuggor jag skymta bakom fyrklöver och nyckelpiga.
De trevande händer som hungrigt söker efter bekräftelse
i dagbok förevigt gömd i skattkista.
Pärlband av dinousaurieägg.
Vi älska på moln av glas.