Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vidkärrs Barnhem


Ganska färdigdiskuterat.


Ja.


Jag satt på Vidkärrs barnhem.


Skall jag skämmas för detta?


Var det mitt fel?


Och det gör ont i mig.


Jag har ju tydligen förträngt skiten.

Men fått det bekräftat.


Men när jag nämner detta till min älskade.

Är det tydligen bara krokodiltårar.

När jag minns vissa detaljer och gråter.

Helt ensam igen.

---

Det är därför ingen jävel.

Kommer nära mig i dag.


Litar inte en sekund på någon.

Litar bara på mina barn.

Därför har jag överlevt alla mina resor i livet,
i världen.

För att nu kan jag ta för mig,
slåss, kämpa.

- - -

Lärde mig detta så vackert och svinhårt i det militära.

Fick veta i KA (Kust Artilleriet)


Vad.


Disciplin.


Ära, skyldighet vilja.


Moral och etik betyder.


Även om vi är utbildade i att döda människor.

- - -


Jag förde befäl över Kustjägare.

Trots detta barnhemsbarn jag var.


Och vad tror ni hände?


När jag fick vetskap om att en

person i Svenska Försvarsmakten.

På samma kompani.


Hade rört barn!


Vi hann dit innan.


Innan Militärpolisen kom.


Och utförde vår plikt mot oskyldiga barn.

Och de fick skrapa ihop honom.

Innan de körde honom till sjukhuset.


Och det fanns inga vittnen.

Oavsett hur länge de förhörde oss.

Alla bara låg och sov.


Allt är preskriberat nu.


Men.


Rör.


Aldrig barn.


De oskyldiga.


Typ.


De på barnhemmen.


För då hade jag som befäl den.

Ultimata makten att slå tillbaka.

Den ultimata tystnadsplikten.

Att kränka tillbaka.

Mot idioterna på Vidkärrs Barnhem.


Ok.


Mycket hat.


Men?


Hur hade du själv gjort?


Hade du varit bättre än mig?


Tänk.







Fri vers (Fri form) av Tommy Vähä-Rainio VIP
Läst 66 gånger
Publicerad 2019-05-10 23:36



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Tommy Vähä-Rainio
Tommy Vähä-Rainio VIP