Att få klä verkligheten i natt
Genom att bryta bort ljuset från himlen
Vi går längs fönstren vår friarfärd
Till mörkrets makter
Vi sköljer ej bort mörker för ljus
Men ej heller ljus för mörker
Vi vandrar i mellantingen
Sedan vardagen tystnat
Våra kroppar bebådas av tiden
Längs fönstersmygar där vi lagts för att svalna
Efter vårs långa fotvandringar
Efter att ha blivit signade av änglar
Denna bebådade vinternatt