Snart var det Theos födelsedag, han skulle fylla 11 år, han letade överallt i huset efter
presenter dom brukade vara gömda på olika ställen men han hittade ingenting.
Tänk om dom har glömt min födelsedag snyftade han .
På natten innan födelsedagen hade han svårt att somna,
men till sist somnade han.
På morgonen vaknade han av att det var ett förskräckligt oväsen det klampade och brakade, först kom lillasyster med ett paket och sedan mamma med en bricka med bullar ooh saft och ett ljus dom sjöng , ja må han leva men var var pappa ,plötsligt hördes ett förskräckligt klampande och in genom dörren kom pappa med en ponny ,
Theo hade alltid önskat sig en ponny som han kunde rida till skolan varje dag.

Han klädde på sig snabbt och pappa hjälpte honom på med sadeln och betslet, ponnyn var inriden men fortfarande lite bångstyrig men snart lärde dom känna varandra och han kunde rida henne vart han ville.
Ponnyn hette Zeta
När skolan började fick han rida till skolan, alla barnen var avundsjuka på att han hade en ponny som han fick rida till skolan .
Han band fast den vid ett träd på skolgården och på rasterna gav han den vatten och flyttade henne så att hon fick nytt bete.

Så kom vintern med mycket snö och mörker, han var glad att han hade Zeta att rida på, en morgon när dom var halvvägs till skolan så stannade Zeta plötsligt till
och rörde sig inte ur fläcken hur mycket han än manade på.
Då såg han flera gula ögon som tittade på honom genom trädgrenarna,
han blev jätterädd och försökte få Zeta att gå men hon stod som förstenad.
Till sist hoppade han av och försökte skrämma bort dom med en ficklampa som han lyste och blinkade med, skrek och tjoade ,så småningom gav dom sig i väg
Men Zeta han springa sin väg och där stod han på vägen ensam och började gå till skolan men efter en stund kom Zeta tillbaka.
På vägen hem från skolan stannade dom vid stället där dom sett de gula ögonen
Theo letade efter spår i snön, spåren efter tassar syntes här de var ganska små så det kan inte varit stora djur, kanska ungvargar.
Rätt som det var såg han något på snön det såg ut dom resterna av ett halsband.
När han kom hem visade han det för pappa som undersökte det noga,
jag tror det är Thais halsband sade han, dom hade haft en hund som hette Thai
som hade försvunnit för flera år sedan och alla var säkra på att han var död
Theo hade saknat honom mycket.
På vägen till skolan syntets inga gula ögon , det verkande sm han hade skrämt i väg dom.

På väg hem hörde han något i buskarna som rörde sig ,Zeta frös till och tvär stannade , Theo klav av och gick sakta fram mot buskarna och ropade
Thai thai flera gånger, rätt som det var kom en av de gråa gestalterna rusande ut ur buskarna det var Thai som känt igen honom hoppade upp och viftade frenetiskt med svansen utomsig av glädje, de andra ungvargarna försvann snabbt in i skogen.
Thai sprang bredvid dom ända hem, väl inne på gården började han skälla förskräckligt alla kom ut ,Thai skrek dom och klappade honom, Thai viftade på svansen och hoppade av glädje.
Pappa kom fram , jaså du har varit med vargflocken , vi som trodde du var död han kliade honom bakom örat, välkommen hem