Visst finns det en mening med allt
Som att du tittar ut genom fönstret just när jag råkar stå där
och alla inblandade parter beter sig som att det är fullkomligt normalt
att vi, som inte ens känner varandra, plötsligt låtsas att vi gör det
För att jag är ensam och du är snygg, eller om det var tvärtom
eller så spelar det ingen roll

för när du ropar på mig är det sirener jag hör

det är billarm som tjuter jaguarer som ryter jordskred som utbryter
fyrverkerier explosioner trumpeter, fanfar
ett passerande demonstrationståg här på din trottoar!
ett mirakel har skett det som slumrat har väckts
och det sker på ett välkänt tillvägagångssätt
det är nu som det händer, i rasande fart
en pendel som svänger, så förutsägbart
men vad hjälper det när man inte ser klart
för blodet som brusar i hjärtat som rusar
av allt det där som nu kokar i grytan
och den som passerar ser bara en krusning på ytan

det är såhär som det låter om kvällar på våren
när man lätt kan förledas att inte se såren
som uppstår när knopparna rister och brister
för vad hjälper det när man inte har klister
för vad ska man göra när saven och hoppet
pulserar och spränger i blodomloppet
man trånar, man suktar, man skärper sig om vartannat
och det går som det går för man gör lik förbannat

men det är bara ljudet av celler som dör

många små droppar som till slut blir till floder
förenas någonstans där långt nere under jorden
samlas i haven och flockas på stränder
sträcker sig uppåt som sökande händer
som fattar varandra men inte förståndet
istället för vidare hela beståndet
av allt det där som fördunklar vår syn,
som vi väljer att tolka som tecken i skyn

som strömmar i luften som flödar som vågor
och vore du eld är jag flammande lågor

några vanliga ord, säger du
inte jag, inte nu

det jag hör är sireners förföriska sång
och det låter ju likadant varje gång