Inatt är ingen natt att cykla mot rött
Inatt är ingen natt att cykla mot rött
I korridoren vilar tystnaden
Alpluft, tunn som gränsen till störtgråt
Jag känner dina knäns svaghet
Hur de vill bryta under sorgens tyngd
Tar emot dig innan du faller
Vid detta laget har natten fått sitt inbrott
Och vi sitter i de knarrande köksstolarna
Inget är som sig bör
Det är mångmeters avstånd mellan psyke och kropp
Mångmeters avstånd mellan kropp och värld
Dödsbeskedet
Är ett obesvarat meddelande
Bron i Warsawa
Den du aldrig kom över
Jag gråter över Tom och Emanuel
Idag också över Milo
Jag säger till henne
”Tar du livet av dig, slår jag fan ihjäl dig”
Ett minimalt skratt sipprar ur
Tårar väller
Hennes fuktar mitt knä
Konturerna är blurriga, utsmetade
Synen ur den sörjandes ögon
Allt som går att uttyda; förtvivlan och förvirring
Total desorientering i känslolivet
Vilsenhet
Endorfinstärkt sorg, lättar mina ben hemåtvägars
Inatt är ingen natt att cykla mot rött
Kan inte låta mig förloras
Tänker på mina vänner
De ska alla veta
Att jag kommer skrika mig hes
Så att saliven stänker
Hålla dem hårt i kragen
”Tar du livet av dig
Så slår jag fan ihjäl dig”