Jag är synlig i kön till ett tivoli där jag lagt mina sista pengar i entré.

Där rör sig färgglada lampor på rad som ett vattenfall. Lockelsen och längtan går hand i hand genom portalen.

En ljudkuliss av glädje och skratt.

Det står en liten pojke framför mig med en strut popcorn i sin ena hand.

Han darrar på handen så att saltet sakta rister ner på den regnvåta marken.

Han vänder sig om och ber mig om att bara lyssna.

'Glöm de du kom hit med. Gör det du själv vill. Bry dig inte om att du bara är ett barn'

...

Båtarna vid tivolit lämnar vid stängningsdags sakta kaj. Förtöjningsrepen släpar som en ål från kvällen.

Kvar står två kilo kläder på en brygga och letar ett innehåll med passande utfyllnad.