Färgen svart ger bakgrund
Till hela vår värld
Ty hela existensen
Är en del av vårt trauma
Men visar pjäsens personer rätt på scen
Med hjälp av ett egendomligt tonskifte

Vi ger ”Skymning”
Och dess dimma driver över scen
Och ger texten en frän doft av
Förtvivlad ensamhet
Du har just blivit sviken
Lika bra det tänker du
Livet är för kort för att spela någon roll
I vad som sker
Den är lika fåfäng att fästa ditt hopp
Kring någotdera
I en pjäs finns det i all fall ett skenliv
Du har lärt dig att skratta ihåligt
Vid sådana sammanhang
Varför det är vad du gör först som sist