I

Han hämtar trasor från
sitt stora förråd

Mattorna vävs av gyllene färger,
musikslingor, poesi och filosofi

De förunderliga mattorna är 
lugnande att gå på och du hör
musiken och en kör av poeter
ledsaga dig

Mattorna sträcker sig över 
alla gränser och din vandring
tar aldrig slut

II

När jag går på 
mattorna kan de 
identifiera mitt 
känsloläge

När jag går i 
dystra tankar 
hörs musik från 
en underjordisk 
orkester

När jag är likgiltig 
hörs 
instängd muzak 
från en 
hiss

När jag är 
på stridshumör 
dundrar pukor

I glädjestunder
lyfts jag upp 
från golvet
till en virvlande 
dans

III

Mattorna tar mig 
dit ingen människa 
nått

Över öknar
Över hav 
Upp till bergens toppar

Jag lever i
ett lyckorus

När mattorna nöts 
hörs vävarlarvernas
symfoni

Det slitna 
ersätts med 
nya lager 
poesi,
musik,
konst,
filosofi

En sällsam väv
av harmoni

IV

I stunder av nöd
behöver jag stöd 
som ingen 
människa kan ge

Då lägger jag 
mig på mattan
och får massage

Det strömmar 
musik och poesi 
genom blodet

Mitt inre dis lättar,
friden når mig 
Jag kan le igen