Jag sitter med slutna ögon
Då hörs ett knackande på dörren
jag öppnar
där står en man med ett öga,
jag tittar på honom med förvåning
Får jag komma in säger han
vem är du?
Jag är poet och har kört fast,
har bara ett öga men ser klart ändå.
Funderar ett ögonblick,
kom in då och berätta
varför du kört fast.
Han sätter sig tungt i fåtöljen
och tittar på mig med sitt enda öga.
Min historia börjar i Alexandria
där jag hoppades få stimulans
att avsluta min poesi följetong
som handlade om bibliotekets
förstörelse år 47 f.k.
Jag hade hyrt ett litet kyffe
i centrala Alexandria med
bara en säng och ett skrivbord
Mer behövde jag inte.
Varje dag gick jag till
det nya biblioteket
Biblitheca Alexandria
som byggs alldeles intill där det
gamla biblioteket som grundades
av Potolemaius ll år 240 f.kr.
Där forskade jag i dokumenten
En dag när jag satt där
kom en mycket gammal man
och satte sig intill mig,
parlez-vous français frågade han
Oui sade jag.
Vad skriver du, frågade han
en poesiföljetong om förstörelsen
av det gamla biblioteket i Alexandria
men har kört fast.
Biblioteket blev aldrig förstört sade han
bara byggnaderna ,allt finns kvar
men är gömt någonstans.
Hur vet du det frågar jag,
studerar man skrifterna noga
så förstår man att Cesar planerade
bränna upp fiendeflottan
som låg i Alexandrias hamn.
Biblioteket skulle då oundvikligen
brinna upp
Men man förstod detta
och lyckades rädda undan
700000 papyrus rullar
i tid , som gömdes.
Men de kommer aldrig hittas,
hur vet du det, frågade jag
För dom grävdes ner in under
pyramiderna ,
om man försöker gräva fram dom nu
är det stor risk att pyramiderna rasar
efter alla dessa år.
Den gamle mannen reste sig upp
au revoir, bonne chance sade han
och gick sin väg
Min ursprungside ide är kaputt
jag har kört fast.
Hur kom du till min dörr frågade jag,
Jag visste att du var poet.
Hur förlorade du ditt ena öga
frågade jag.
Det är en historia för sig sade han,
jag håller på att skriva ett diktepos
om denna svåra förlust.
Jag tog fram två glas vin
vi satt och pratade länge,
Vi har ju din historia här, sade jag,
den får väl duga tills vidare