"Dansa med mig i björkskogen" säger han och jag följer med.
Kylan biter i luften, det eldas plast och Sonny har somnat i trappan.
Överallt möts kärleken. Men Svarta Hatten är med mig.
Jag är utvald.

Fast i mörkret ser han ut som en främling. Hans sköna drag blir till dova, grova, mörka fickor och med ens känner jag en rädsla i hans närhet. Han tittar på mig och i tystnad betraktar han hon som är jag. Jag kan inte möta blicken så min faller till marken.
"Jag är Draken och du är en drake du med" säger han. Och jag vet att han har rätt.

Jag går in i en kyrka på vägen hem. För några kronor köper jag mitt avlatsbrev. Svarta Hatten väntar utanför. "Jag är ingen samhällsfara" skrattar han.

Och man argumenterar inte med magiker.