Vi åldras inte som relativa. Leif är därför äldst, ett år äldre än Torsten. Jag är yngst trots att jag är äldst i år.
De omedvetna resenärerna ser förstås mig som äldst, de tror också att livet är slump, en kulturpräglad strävan. De tror till och med att tid är relativ, som om inte nuet finns.
De tror så att de kommer att dö i framtiden.
Lycka till med det.