Min far
fostrade mig
redan som barn
till man

på det bästa
tänkbara sätt och vis
som bara en riktig karl
som han kan

Mellan oss
rådde total balans
i relationen

Vi kontrollerade varann

Jag hans humör
och
han mitt självförtroende

Han förgrep sig
inte någonsin på mig
Det överlät han på andra

vilka han mötte på vägen

Vackra ting
attraherande sköna

ty mitt liv skulle inte som hans
få bli blott en äcklande skröna

Jag var privilegierad
Endast det allra bästa
var gott nog för mig

Hans väninnor
var mycket vackra kvinnor
utan mödomshinnor

Bara de allra bästa
var dugliga nog
till att fostra
den blivande mannen i mig

Jag var för ung
för att ännu minnas namnen
på alla dem han fann på vägen

Jag var en mycket
väluppfostrad och artig ung man
Lite blyg och charmerande lätt förlägen

Min far hade mycket god smak
i stort och smått
Att min far var stolt över mig
torde även ni vid detta laget ha förstått

Han lämnade mig
i kärleksfullt ömsinta händer
var och varannan kväll
alltid hos någon speciell attraktion
som jag inte kunde låta bli
att vara snäll
emot

Nu var jag en smart liten kille
som redan tidigt förstod att göra
precis som min fars kvinnor ville
Rätt snart jag förstod att min far
inte kom och hämtade mig
förrän jag varit tillräckligt snäll
och alldeles charmerande nyfiket underbar

Min far var sannerligen en hänsynsfull person
Inte någonsin han kom och avbröt
den allra kärleksfullaste situationen för sin son
Inte innan jag visat att jag verkligen kunde
vara den man jag en dag skulle bli

Min far hade all anledning att vara stolt över mig
inte någon av alla dessa snälla vackra kvinnor
var någonsin missnöjd med mig

för jag kände inte ens till att det borde ha funnits ett nej ...

Vilken underbart privilegierad barndom jag har haft
alla dessa undersköna kvinnor andra pojkar blott
får drömma om
Tänk att det behövde aldrig jag!
Alla var så innerligt sinnligt snälla med mig

Så vad har jag egentligen att beklaga mig för
för dig eller någon annan som inte har haft det lika bra som mig?

Nåväl, nu borde det verkligen kännas riktigt bra
när jag fått bjuda på en liten solglimtsminne
från mina barndomsdar ...

... jag borde verkligen vara stolt
över att jag har haft en sådan rejäl karl till far ...

Likväl är allt som i mitt minne nu finns kvar
en odefinierbar smärta när jag tänker
på allt det där underbara jag ändå fick av min far ...





©Peter Stjerngrim

__________________________________
Publicerad här tidigare i februari 2006
Återpublicerar den lika mycket för min
egen skull som för att jag vill att den ska få
nå ut till och beröra fler av många anledningar