i nutiden går vi inte säkra
för explosioner
Mitt i glädjen kreverar skulden

hur ska vi kunna säga något om ensamhet
hur ska vi formulera ett vakuum;
se något som är tomt
eller fullt av ångest och rädsla
då vi läser en människa mellan raderna

hur kan vi förstå en levande varelse
utifrån vårt eget jag
om vi inte gått samma väg
gjort Golgatavandringen

vi kan bli rädda efteråt för att
gränslandet åter ska uppenbaras
landet vi inte känner igen
då golvet rämnar och vi andas
avgrundsluft nere vid tröskeln

när vi löst inträdesbiljett till
landet som är beläget mellan
preterium och presens
ångestens träskmarker
där vi famlar
efter meningen med livet


Då kan vi liksom Evighetsbarnen
ställa oss samma fråga

efteråt när stjärneögon öppnats
vet vi hur det känns när vingar bränts
och broar de brista
då känner vi orden mellan raderna
tills vi sluter dörren
med 7 hänglås och skruvar av titan
för vi inte längre ska se

brandrök över blödande himmel
kapsejsa dag som natt

vart tog du tillflykt som kände stormen
krama din horisont
skrev döööööööööööööööööööööööö
och de målade
husfasaderna vacklade

håller du oron i bur
gör du dina konster
dresserar din sorg

för att kunna springa efter tåget?


abc personen bad faktiskt om förlåt
som tack för stressen