Mitt anspråk på din vankelmodiga uppmärksamhet
Väntar tålmodigt längs strandpromenadens hjässa
En vårdag i maj

Då vår kärlek göms bakom sidengranarnas barr
Och vi ser en sjungande rödhake
Ljuda ut sin sorg
Under skuggrik förna

Vår inbillade kärlek blir då så mycket större
Än själva innehållet i vårt förhållande

Men hur skall vi ändra på det
När Ödet obönhörligt bär ut
Hela brickan med alla våra livslögner
Till allmän beskådan?