där tornen börjat vackla

av mänsklig obalans

och tronen följer hjärtsvikt

längs hjälmars stela dans

när sista stenen fallit

och staden ligger död

då kravlar svart hjältinna

alltjämt med viljans glöd

mot ljusa, tomma sidor

som ingen skönjer hur

ty vise lorden trolöst

blev bränd av drottnings djur

djupt instängda i kärlek

de slapp sin sista strid

- tyst skriker barnet ofött

om nåd för folkens frid