Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dolksvansblod

Lukten av nässlor, regn
fåglarnas vingar tätt mot kroppen
en sång av vajande gräs, regnets viskande
fiskar som mödosamt klättrar i den uppdämda bäcken
höftben, revben, fjäderfästen
små gropar i huden, en återstod
tiden det tog att komma fram till oss
ur det slaggröna havet, algernas skymningsvaka
fotosyntesen lyft ur sin sockel
klyvöppningar, organeller
ensamhetens prototyper
en dimma i det tunna vattnet,
flyter vi bort, ryggradslösa
ansiktets profil som mjuknar
i den smältande solen




Fri vers av Grävling
Läst 210 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2019-05-23 20:05



Bookmark and Share


  Stanley Rydell
Sinnligt närskådande tar dikten med läsaren genom evolutionens val och bortval till ett personligt nu och dess existentiella ensamhet - ensamhetens prototyper/ansiktets profil - för att försonat (i den smältande solen) och sedda åter ...

Vackert intar orden utan att tränga sig på en välgörande plats inom en! Nuddar vid en impuls att värja sig mot förgängelsen för att landa i en mottagande hållning till livet som det framträder. Nanna X har fångat kärnan!
2019-05-25

  Rafmagn VIP
Väldigt vackert!
2019-05-23

  Nanna X
Frigörande smärta. Typ förlossning.
2019-05-23
  > Nästa text
< Föregående

Grävling
Grävling