Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kriget

Jag och min bror tog våra cyklar och försvann ett par timmar. Mamma var full och det kvävde Fars skugga för mycket. Luften låg tjock av oanvänt krut och vi såg Kriget rulla in som åska över trädtopparna.
Vi tog oss ner till havet över vita kalkstensvägar. Jackorna blev till segel, dammet reste sig förvånat upp längs dikesrenen där vi flög fram på våra stridshästar. Vi for förbi kalkbrottet och nejden ända bort till det övergivna fiskeläget. Här fanns en utpost som var farlig, vi kunde inte fly längre, havet lockade oss, skrek att hon ville ta oss.
Men vi var soldater. Vi tillhörde landet.

Senare om kvällen klättrade vi upp i körsbärsträdet, stack in huvudena i dess gröna kropp som en omvänd förlossning. Där kunde vi putsa våra vapen, vårda våra sårade.




Fri vers (Prosapoesi) av Alex Le Seux
Läst 92 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-05-31 00:07



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Alex Le Seux
Alex Le Seux