där ljuset flödar genom öppet fönster mot
gårdens tysta rum, solen bäddar in och värmer
fruset vinterhjärta, marmorgolvet, blänkande,
strängt, men lent som en smekning under
mina nakna fötter, när jag tassar fram,
tänker: smyger som en katt, till dig! och nu! här!

du ligger och bekvämar dig på täckets bolster
i himmelssäng, du väntar och din hand är
varm och lätt när du ger mig den, och
jag vill leka, kyssa, smeka, jag blir yster,
blommar! som en ros, helt utslagen,
hos dig! och vilka ljuva klanger från
djupt därinne i ditt bröst, möter snäckans
vindlingar, far fram och transformeras i mitt kött,
jag känner, känner! så, ja så. vill bara vara!
nära dig nu, du skrattar, pärlar och du vill ha.
mina kyssar där! just där. det får du såklart och
mina fingrar, händer också här och där, och allt
mitt mjuka med, det ger jag dig.

regnbågar och fjärilar ska du få, några blå
med ett öga av silver på vingen och andra med
vingar av guld för ditt ögas njutning bara, och
blomster i kransar bundna med silvertrådar.

och jag vill vara ditt arkadien, vill vara
din huldra och din glänta i skogen,
min kära, du! som fick mig att skimra igen.