När de ser en möter de en
med ett glatt skratt, sträcker
fram sin hand emot en...

Man sträcker fram sin hand mot
den väntande handen...

Sen tas handen emot med ett
jätteklämgrepp, handen trycks ihop
handfast, starkt, här gäller det
livet att klämma ihop hårt...
Visa att han har ju styrka!
Man sitter fast som i ett
skruvstäd!

Man känner, fingrarna får liksom inte
plats där, de kläms ihop fastän handen
som klämmer är dubbelt så stor som ens
egen...

Det gör jätteont, man försöker dra ut
handen, det går inte, man känner hur
ens vigselringar kläms in i handens ben,
man skulle vilja skrika högt, AJ, AJ...

Handkramaren skrattar glatt och säger:
-Här sitter du fast... - Släpp mig, säger jag...
Till slut ger han efter handen blir fri...

Då är handens fingrar ihop kletade
i en hög, kritvita, jag särar på dem
med väster hand... Bara att röra
vid dem gör ont...

Jag säger du har förstört min hand...
Detta var ju tortyr... Du ska inte ta i
så våldsamt, e´du inte riktigt klok...

Han skrattar, det var det dummaste han
hört, tål inte jag en handskakning, då
är det ju fel på mig...

Nästa gång jag träffar på honom och
han vill hälsa håller jag mina händer
bakom ryggen...

Han frågar varför...
Jag är så OARTIG....

Förra gången du hälsade på mig...
Klämde du sönder min hand, du
höll ihop den så fruktansvärt hårt...
Det tog nästan ETT ÅR innan den
blev OK igen...

MIN HAND FÅR ALDRIG MER
HÄLSA PÅ DIG...

Så gör jag en militärhälsning
med min högra hand uppe
vid pannan...