John Blund, mitt ögas kvicksand
för föga till en dröm,
jag bländas av ditt blickland
att vaka naken öm,
där växer det av vildskog
kring barnet kurragömd
som kväst och väsenskild log
mot stammens koja glömd.

John Grund, för föga blicksand
jag sjönk till världen ut,
att kväsas av ditt kvickland
där dröm för "dröm" tar slut,
här växer vi att vilda
förstelna i ditt spel
och läxlärt väsenskilda
förföras av ett fel.

John Stund, jag söker kojan
få se ett ögonblick,
i motljus böjer bojan
min handledsbrand till klick
som säger, att jag fängslas
i gyllene beslag
bland bleknad blick som ängslas
där kojkontur är vag.

John Lund, nu kommer tystnad
i viskapellets cell,
nu följer föga lystnad
mitt väsen kväst ikväll,
nu bärs min färd i lunden
till tåg och rosenregn
men ben söker än stunden
jag satt i kojors hägn.