Vid floden satte han sig 

Inga nära stod nära sig

Inga heller känslor kvar i sig

Ensam bara kände han sig

Ödet kastade honom här

när alla andra gav upp honom

Så god var han mot dem

Så onda var de mot han

Sånt är livet

De goda förväntar inte sig så mycket av andra

Men ändå, det gör ont 

när man verkligen behöver stöd

Och plötsligt 

hittar man sig ensam

Jag kan inte vara ond mot dem

trots allt de gjorde mot mig

Aldrig har varit de goda så onda

Däremot 

aldrig kan den onde bli till en god

tänkte han inombords

somnade in 

i lugn och ro

i botten av floden