Den bygden är vår, där friheten rår,
där frihetens tråd spanns av saga och sägen,
av långt bortom fordom rotade värden,
av hyggen och milor och kojor och bås
och rullande lockrop från vallar i ås:
Just den! Just den! Den Bygden är Vår!
Norrdellens spegel, med molnskeppens gång,
Svågans och bäckarnas porlande sång,
dalarnas leenden, bergens massiv,
blommornas dofter vid ringlande stig:
Oh, fängslande skönhet, samman oss vig
till godhet oss mellan för Meningsfullt liv.
För fåglarnas sång, och för älvornas dans,
och för vittrornas lek i titt-ut någonstans,
och för tomtar och troll, och för huldra och näck,
som i myrarnas svävande dimmors mystik
synes spela och leka vid kvillrande bäck:
Hav tack, oh, du själ i Bjuråkers musik!
Flamma, Du Fana, Du! Flamma Du Fyr!
Flamma och lär oss så Fädernas jord
till renhet i tanke, handling och ord,
till fasthet i vilja, moral och princip!
Till arbete! Glädje! Till sång och musik!
Flamma, Du Fana! Du! Flamma, Du Fyr!
Bjuråker! Bygd! Du Helsinge Krona!
Fäderne Arv! Du Fädernegård!
Dig hylla vi! Stolta! I vördnad och vård!
Hell Dig, Du smycke! Du bygdernas Bygd!
Du kärlekens Källa! Du skönhetens Brygd!
Bjuråker! Hembygd! Du Helsinge Krona!
© s-e forslin