Jag minns hennes ord:
”Första gången med kort hår”

när vi älskade
på sängen i en lägenhet
vi inte ville ha
och snart flyttade ifrån

Hon var van
att alltid få mitt långa hår
i sitt ansikte
när vi knullade

Jag hade just klippt mig,
hade fått ett jobb
jag inte ville ha,
som jag strax lämnade,
och mådde så dåligt i livet
att jag tänkte mig
att snart lämna även det,

men Judy var solidarisk
och stannade
med mig
i osaligheten

fast jag var så illa ute
att jag inte riktigt minns
den där perioden 1980;
ett utsatthetens och skräckens år
då allting skalades av
och inget riktigt fanns
där inne

”I veckor minns jag ingenting”,
som Sylvia Plath skrev
och Katarina Frostenson citerade

men älskogen var ingen njutning,
utan momentan lättnad,
och hennes ord ringer i minnet:
”Första gången med kort hår”,
och hon är död sedan länge;
sedan ett decennium

och på hennes gravsten
på en judisk begravningsplats
i Baltimore, Maryland,
ligger små stenar

Jag har inte varit där